Dessa bilar…
Så klubbas då räddningspaketet till den amerikanska dinosaurie-bilindustrin av kongressen senare idag. En koloss på lerfötter som näppeligen kan ta sig till ett annat läge enbart med dessa insatser. Att så arrogant negligera klimatfrågor, kvalitetsbrister mm under så många år sätter sina spår.
Att i grunden förändra en sådan företagskultur, dess känselspröt gentemot omvärlden och kunna omsätta det i kundanpassade, flexibla, efterfrågade och överraskande produkter och tjänster ter sig onekligen som en aktningsvärd utmaning. Nåväl, USA och dess invånare har överraskat förr med förvånansvärd flexibilitet och innovationsförmåga. Frågan är väl om det statliga stödet ökar eller minskar den flexibiliteten…
Vi har ju importerat en del av den problematiken genom att de två svenska bildrakarna (nåja; globalt är de mer mygg än drakar) är ägda av företag som nu deklarerat att de inte är beredda att ta ett långsiktigt ägaransvar. Blir de då kinesiska, indiska eller svenska igen? Rykten och spekulationer skapar självfallet oro och osäkerhet hos alla intressenter – men kanske framförallt hos anställda och leverantörer. Det politiska trycket ökar på att staten också här skall gå in med räddningspaket.
Jag hoppas dock att om hjälp skall ges skall det vara hjälp till självhjälp. Den långsiktiga lösning som skall till skall vara industriellt betingad – inte politiskt. SAAB och Volvo behöver tillföras mer än bara kapital. Innovationshöjd, större marknadsunderlag etc är några av de faktorer som helst skall ingå i en sådan lösning. Och då är staten kanske inte den bästa ägaren?
Så kära hr Borg; lägg inte upp kulorna mot ägarandelar!