Barack Obama kan väl knappast förlora i skenet av vart den amerikanska ekonomin tagit vägen. Sarah Palin verkar ju dessutom ha gjort hans jobb lättare. Visserligen har det visat sig förr att amerikanerna gärna väljer en äldre, konservativ, vit man från södern (5 av de senaste 6 gångerna) - men jag menar blott. Snacka om dukat bord – eller snarare avdukat. Obama får nog ta hand om spillrorna.
I spåren av det som nu pågår bör man på allvar fundera på hur man kan dra fördel av krisen. Nu skapas nya förmögenheter. Nytt välstånd skapas genom bra ingångspriser på aktier, sommarstugor och lägenheter. Företag köper andra företag och nya strukturer bildas där det bara för en månad sedan var låsta positioner. Att månadsspara i aktier är ett gott exempel i det lilla. Inköp över tiden från och med nu torde med all sannolikhet vara en god affär i efterhand. Att byta upp sig vad avser bostad görs ju med fördel när priserna är pressade (även om man just då kanske helst säljer före köp). Att bygga om kommer säkert att bli bra mycket billigare när byggkonjunkturen svalnar och har man alltid velat ha en snygg cabriolet är priserna redan pressade till all-time-low.
Jag har ju skrivit en del tidigare om finanskrisen och det är väl ingen underdrift att påstå att den kommande veckan inväntas så här på söndagskvällen med viss bävan. Jag hörde på nyheterna i morse att Hypo Real Estate i Tyskland (som ”räddades” förra helgen) har stora problem och måste räddas idag – sannolikt av nya statliga ingripanden. Allt är ju hypernervöst och alla sitter ihop med alla så en del av problemet för alla aktörer är självfallet att överblickbarheten är så omöjlig. Det blir alltså säkert värre innan det blir bättre. Nu behövs framförallt tid, tid för att alla de verktyg i form av statliga stöd, räddningspaket och rekonstruktionsåtgärder skall kunna sättas i sjön och få effekt. Vi kommer med all säkerhet att få en ny vecka med oroliga kunder som undrar över sina sparpengar och vi kommer såklart att fortsätta lägga energi på att lugna kunderna och vi kommer att lyckas bra med det.Jag kan inte låta bli att tycka att det är förfärligt att en alltför girig och okontrollerad husbelånings bransch i USA måste leda till att tant Agda, 82, skall oroa sig för sina besparingar. Frågan är om inte den svenska staten borde göra som den irländska, inrätta en omedelbar temporär garanti för alla bankinlåningsmedel. Inte för att det behövs – för det behövs inte som jag tidigare berört – men för att det skulle lugna alla inklusive Agda. Och bank och finans handlar ytterst om människor och deras liv, förhoppningar och framtid. Frågan förtjänar därför lika mycket respekt och omsorg som de människor som berörs.
| Lita inte på journalisterna! |
 |
| Den senaste tiden har jag följt vad media har rapporterat om finanskrisen. Det har varit deprimerande. Inte för att okunnigheten och enögdheten överraskat mig. Nej, det nedslående är hur media skapat osäkerhet bland vanliga människor, sådana som du och jag, för att sedan rapportera att ”vanliga människor litar inte längre på bankerna”, vilket i sin tur har lett till att människor verkligen börjat oroa sig; för sparpengarna, för pensionen och för huset.För några dagar sedan ringde en lyssnare till radio programmet Plånboken. Frågan han ställde var om banken kunde ta hans hus, nu när värdet låg under lånen. Någon dag senare talade jag med en bankanställd som berättade att kunder började ta ut sina sparpengar, med motiveringen att de inte ”var säkra hos banken”, som kunde gå i konkurs vilken dag som helt. Ytterligare någon dag senare lyssnade jag på Bo Lundgren, chef för Riksgälden. Han berättade att de dagligen fick in kunder som ville flytta sitt sparande till trygga Riksgälden, från ”otrygga” banker.Vad beror det här på? Det enkla, men ändå korrekta, svaret är ett mediadrev på temat ”så drabbas du av finanskrisen”.Det märkliga är att journalister, tillsammans med politiker alltid hamnar sist när man undersöker vilka yrkesgrupper som högst trovärdighet. Media har ändå, trots all usel journalistik, alla fel, kändisfixering och de allt mer närgångna våldsskildringarna en hög trovärdighet; ”det som står i tidningen är sant”, för de flesta.Men så är det inte, tro mig – inte den här gången heller.❐ Dagens journalister har sällan specialkunskaper vid sidan om det journalistiska hantverket. De kan inte mer om ekonomi och psykologi, som finanskrisen handlar om, än sina läsare eller sin publik.❐ Journalistiken bygger på förenklingar av det enkla skälet att journalisterna tror att det är vad läsarna eller publiken vill ha.❐ Mediadrev leder till att alla journalister tittar åt samma håll och att ingen vågar leta efter de alternativa svaren på sina frågor eller nyanserna.När det gäller, den högst verkliga, finanskrisen har det lett till att läsarnas och publikens frågor aldrig fått svar.När finansmarknadsministern, riksbankschefen och chefen för Riksgälden samstämmigt säger att spararnas pengar är skyddade, därför att de svenska bankerna står starka och väl rustade, har det drunknat i medias gallskrikande. Ta bara detta med att Aftonbladet att jämför finanskrisen med Tsunamikatastrofen, som dödade tiotusentals människor i Asien. Hur kan man vara så cynisk och smaklös?Kanske är det så enkelt att Tsunamirubriker säljer fler tidningar än en rubrik om att Sveriges tre främsta experter på bankkriser säger att spararnas pengar är säkra.För så är det ju; staten garanterar spararnas pengar och ingen bank kommer att ta ditt hus, om du fortsätter att betala räntan. Men det är ju inte särskilt hett för kändisjournalisterna på Aftonbladet och Expressen, som lever i en värld av ”nakenchock” och ”storbråk” och där Alex Schulman är viktigare än Stefan Ingves. Frågan är naturligtvis varför andra tidningar, tv och radio inte är mycket bättre. Nu behandlar man Sveriges verkligt seriösa bankkrisexperter som om de försvarade giriga bankchefers, eller som om de styrde Titanic minuterna innan fartyget körde rakt in i isberget, som medskyldiga eller krisförnekare.Låt mig avsluta med ett gott råd: Lita inte på journalisterna.MIKAEL [email protected] |
Nu öppnar den svenska börsen om en timme och den kommer att se riktigt dyster ut efter nattens uppvisning av röda siffror i såväl USA som Asien. Spekulationer om att kongressen inte skall ta paketet driver fortfarande en hel del oro – det är uppenbart. Jag är dessutom rädd att rapporterna om den ganska splittrade bild som de europeiska statscheferna har till en gemensam europeisk räddningsaktion väcker misstämning hos amerikanska beslutsfattare. Så det är som vanligt med oss människor (vilket faktiskt är en av de största faktorer som skiljer oss från djuren). Vi oroar oss ständigt för det som vi vet möjligen kan hända. Vår fantasi gör oss benägna att undvika risker genom att vi förbereder oss baserat på denna oro och dessa idéer om framtiden. Nåväl; vi har stått inför större utmaningar än så här – men det blir nog jobbigare innan det blir bättre. Själv brukar jag trösta mig med de lugnande ord som min mamma alltid sa under min uppväxt när jag oroade mig för framtiden. Oroa dig inte för det du inte kan påverka – gör allt du kan så ska du se att det ordnar sig.
Utanför mitt fönster sänker sig såväl mörker som ett och annat höstlöv. Klockan är halvsju och bankens dörrar är fortfarande öppna. Det slår mig att det är i sådana här tider som man skördar det förtroende som är byggt genom åren. Jag är övertygad om att det betyder mer att vara nära sina kunder, förstå dem, leva sida vid sida med dem – än att vara stor, stark och expansiv. Jag känner mig både tacksam och ödmjuk inför det faktum att vi har så många duktiga medarbetare som bär upp detta förtroende. När man talar starka varumärken så tänker nog de flesta på profilkampanjer, loggor och snitsig tv-reklam. Men det är i mötet med kunden (oavsett media) som hela varumärket levereras. Och det starkaste mediet är det personliga mötet. Det är när Viveca i kassan träffar en orolig kund som varumärket Sörmlands Sparbank avgörs. Vilken fantastisk chans att stärka vårt förtroende – men också vilken risk att sänka det. Kompetens, serviceattityd, vilja, engagemang och värderingar kanaliseras ju ut i detta möte. På det sättet har vi byggt lokalt varumärke sedan 1832.Way to go Viveca!
Ja – så har senaten röstat ja till det största finansiella stödpaketet sedan 1930. Kongressen har egentligen inget val – de måste också anta det. Det borde de ha gjort förra gången men jagandet efter populistiska poäng inför det val som betyder vinna eller försvinna för ett antal individer fick stå över ”the greater good”. Ännu en gång är det bevisat att egennyttan alltid spöar allmännyttan….
Nå – nu tror jag ändå på det (att de röstar igenom förslaget alltså) och det medför säkert lugnare marknader över hela världen inför helgen och nästa vecka. Nästa varv kommer ju lågkonjunkturens alla yttringar så det lär bli fortsatt tufft säkert 18-20 månader framöver innan det vänder.
Jag har idag stött på kunder som tror att vi nu kommer att få slut på pengar och att företagen sakll få krediter indragna. Eller att privatpersoner kommer att tappa sina huslån för att huspriserna går ner. Jag kan förstå att oron kan slå klorna i den stadigaste i dessa dagar – men så illa blir det INTE!
Kan man bara betala sina räntor och klara av sina kostnader så vare sig kan eller vill banken säga upp krediter. Vi vill t o m låna ut mer pengar till förvärv, investeringar, husreparationer eller nyföretagande. Vi är en sparbank som inte är starkare än den bygd vi verkar i. Den lokala omvärlden vi finns i vill vi stötta och se så framgångsrik som möjligt. Att i det läget ididotstoppa vår verksamhet eller börja uppträda på ett ansvarslöst sätt är helt enkelt inte att vara sparbank.
Sörmlands Sparbank är en sparbank. Det är avgörande för hur vi ser på oss själva och våra kunder. Det betyder också att vi har en speciell roll i den byggd där vi varit verksamma sedan 1832.Utvecklas bygden är det bra för banken, men går det dåligt för bygden och kunderna kan vi inte flytta vår verksamhet till någon annan del av Sverige, där tillväxten är bättre. Eftersom bygdens framgång är bankens framgång, har vi ett ansvar för att se till att bygden blir framgångsrik.
Det var det här som låg bakom att vi för snart nio år sedan startade TillväxtBanken, för att handfast bidra till ett bättre lokalt och regionalt företagsklimat. Men också vår satsning på den lokala skolan, i form av Kunskapsbanken, handlar om tillväxt; de första grunden till kunskapssamhället läggs ju i skolan.
Grundtanken med KunskapsBanken är att skolorna ska kunna genomföra projekt, som ökar kunskapsnivån och höjer kvaliteten på undervisningen. Sedan starten har vi gett stöd till drygt 800 olika projekt, med sammanlagt över tio miljoner kronor. Ett annat exempel är att vi betalar så att alla grundskoleelever, och deras lärare, får fri tillgång till Nationalencyklopedins internetkanal, NE.se.
Med TillväxtBanken har vi ett verktyg för att hjälpa fram entreprenörer och konkreta tillväxtsatsningar samt för att arbeta med de fem kommunerna i bankens del av Sörmland när det gäller att skapa bästa möjliga förutsättningar för tillväxt.
2007 tog vi ytterligare ett steg, på Världsmiljödagen den 5 juni, lanserade vi Sörmlands MiljöBank. Konkret handlar satsningen om att skapa tillväxt i Sörmland, utan negativ miljöpåverkan och hur vi ska kunna öka Sörmlands attraktivitet.
Jag och mina medarbetare får i dagarna hantera många oroliga kunder som tagit del av nyheter från hela världen om att banker går omkull och att börserna rasar etc, etc. Vi lyckas lugna de flesta med beskrivningar av hur stark vår bank är samt information om vår självständiga ställning etc. Det är lätt att förstå oron och alla har förstås tolkningsföreträde för sina egna känslor och upplevelser.
Det gör mig dock lite ont att se hur många irrationella beslut som fattas. Att ta ut pengarna från ett tryggt bankkonto för att bära omkring kontanter eller lägga en postväxel i bankfacket är inte rätt sätt att hantera sitt sparande. I mina kontakter med media och kunder försöker jag framhålla att vi får en chans att tala med de som är oroliga. Vi har många kunniga medarbetare som kan beskriva effekterna av olika sparformer på ett bra sätt och lugna den mest otrygge om bankkontots lugna hamn i dessa tider.
En sparbank är en trygg hamn och jag misstänker att vi snarare stärker våra positioner i denna turbulenta tid. Vi behöver inte slå idiotstopp på utlåningen eller vara oroliga för vår kapitalbas. Lokalt är det rätt mycket ”business as usual” – bortsett då från oroshanteringen.