Joacims funderingar

Jag fick ett ganska stort antal reaktioner på min debattartikel i Södermanlands Nyheter (länk) för två veckor sedan, där jag skrev att affärsbankerna utanför tillväxtregionerna bara vill plocka russinen ur kakan och att de nu överger små och mindre företag i exempelvis Sörmland.I dagens Dagens Industri skriver man om just detta. Under rubriken ”Föreetagen desperata” berättar tidningen om hur ”…små och medelstora företag trängs undan när storföretagen tar hem lånen till sina husbanker”.Stefan Fölster på Svenskt Näringsliv och Anna-Stina Nordmark på Företagarna konstaterar att de mindre företagen har ”oerhört svårt att få krediter”. Jag tror att den fortsatta finanskrisen kommer att rasera förtroendet för affärsbankerna, både av det här skälet och att skötsamma privatkunder med god ekonomi förvägras lån.

Jag har så svårt att förstå debatten om fildelning. Tycker jag att något erbjuder mig ett värde – skall jag då vänta mig att få det gratis? Självklart skall upphovsmakare ha betalt för sitt arbete och sin  begåvning – vart tar det annars vägen?Jag kan däremot förstå integritetsproblematiken om övervakning eller nätspioneri får och kan skötas av andra än de myndigheter och institutioner som är satta att sköta sådant av de politiskt valda dvs som är ditsatta av oss själva. Det måste ytterst finnas en demokratisk kontroll över sådana fundamentala rättigheter (och skyldigheter) och särintressen kan inte ges den oerhört viktiga rollen.Men i övrigt – det finns Itunes, CDON och allt möjligt. Betala för det du laddar ner!  

Jo – jag fick tag i Briotaxen (45 cm:ers) på nätet. Till ca halva priset mot i London. Kommer på tisdag….

9  arbetsdagar kvar till – sedan kan vi börja om från noll! Lite så känns det ju hur fel eller naivt det än är. Nytt börsår, nya 365 att skapa resultat och affärer på. Ett helt år innan bokslut måste göra och en fasligt massa timmar där det kan ordna upp sig och bli bättre igen. Idag har jag dock tänkt en del på att det ändå är värdsligt med alla dessa ekonomiska bekymmer om konjunktur, konsumtion och börskurser. Det drar ihop sig till jul och nyårshelg vilket sedvanligt innebär en varm högtid med umgänge, mat, levande ljus ackompanjerat av jinglande klockor och kanske en och annan hoande tomte. Har vi hälsan och lyckan att kunna samla några nära omkring oss så har vi det ju fantastiskt bra. Vi kommer även fortsatt att hålla fattigdom, hunger och kyla utanför dörren även om det blir en platt-tv eller ett playstation mindre än vi tänkte för någon månad sedan.  Ta chansen att må bra och vara glad och nöjd (som Baloo) med allt som livet ger. Konjunkturer kommer och går men möjligheten att leva livet med en klackspark består!. Happy 3:e advent!

Så klubbas då räddningspaketet till den amerikanska dinosaurie-bilindustrin av kongressen senare idag. En koloss på lerfötter som näppeligen kan ta sig till ett annat läge enbart med dessa insatser. Att så arrogant negligera klimatfrågor, kvalitetsbrister mm under så många år sätter sina spår.

Att i grunden förändra en sådan företagskultur, dess känselspröt gentemot omvärlden och kunna omsätta det i kundanpassade, flexibla, efterfrågade och överraskande produkter och tjänster ter sig onekligen som en aktningsvärd utmaning. Nåväl, USA och dess invånare har överraskat förr med förvånansvärd flexibilitet och innovationsförmåga. Frågan är väl om det statliga stödet ökar eller minskar den flexibiliteten…

Vi har ju importerat en del av den problematiken genom att de två svenska bildrakarna (nåja; globalt är de mer mygg än drakar) är ägda av företag som nu deklarerat att de inte är beredda att ta ett långsiktigt ägaransvar. Blir de då kinesiska, indiska eller svenska igen? Rykten och spekulationer skapar självfallet oro och osäkerhet hos alla intressenter – men kanske framförallt hos anställda och leverantörer. Det politiska trycket ökar på att staten också här skall gå in med räddningspaket.

Jag hoppas dock att om hjälp skall ges skall det vara hjälp till självhjälp. Den långsiktiga lösning som skall till skall vara industriellt betingad – inte politiskt. SAAB och Volvo behöver tillföras mer än bara kapital. Innovationshöjd, större marknadsunderlag etc är några av de faktorer som helst skall ingå i en sådan lösning. Och då är staten kanske inte den bästa ägaren?

Så kära hr Borg; lägg inte upp kulorna mot ägarandelar!

Jag vet inte 100% vad det ligger för sanning i det – men ryktet säger att sådär 25-30% av världens hedgefond-volymer är uppsagda till årskiftet. Det innebär isåfall ett kolossalt säljtryck som knappast kommer innebära särskilt mycket återhämtning på världens börser på denna sidan årsskiftet. Men sedan vänder det nog. Tror jag. Kanske möjligen.

Nu hör vi den överallt. Den sedvanliga ”hissmusiken” som hörs normalt i alla publika utrymmen är nu sedan någon vecka utbytt mot julmusik. Samma gamla vanliga julhits mlas om och om igen med allt mindre julkänsleskapande förmåga dessvärre.

Det klart att det inte går att göra något åt detta – jag vill inte ens tänka tanken på att begränsa på något sätt. Men ändå. Tänk om vi kunde freda julmusiken fram till t ex 3:e advent för att sedan frossa i den sådär 10 dagar. Den skulle åstadkomma så mycket mer – vi kanske t o m blev lite frommare och snällare på kuppen när dessa ljuvliga, varma melodier intog våra öron och hjärtan.

Kanske vore det så….

Tänk vad glad man kan bli av en hund! Min far har en tysk jaktterrier vid namn Caresse som alltid får alla som umgås med henne på gott humör. Alltid glad, alltid med sina små upptåg och alltid med de mest underliga ljud. Hon kvittrar, muttrar, spinner och rapar faktiskt t o m då och då.

Igår gick jag på Brompton Road här i London och passerade en butik som heter Skandium, fylld med skandinavisk design. Möbler, kastruller, köksprylar, mattor och lampor – alla med bra formgivning där utseende och funktion går hand-i-hand.

Och i fönstret stod den helt plötsligt. En tax av märket Brio. Ni vet den svarta med fjädersvans och gula öron som vi nästan alla hade som små. Det var bara det att den här var uppskalad och var kanske 50% så stor som en riktig tax. Helt underbar! Jag köper den nog idag…

Det finns en aspekt av Saab och dess nuvarande situation som sällan belysts – den om hur man hanterat (eller snarare inte hanterat) sitt varumärke. Under en period från slutet av 70-talet och ett drygt decennium framåt var Saab världsledande inom motorteknoloigi. Innovationerna stod som spön i backen med turbon och det helt unika nya tändningssystemet som särskilda fyrbåkar. Saab hade spjutspetskompetens och åtnjöt respekt i hela bilvärlden för det mod och den takt med vilken man preesenterade nyheter.

Uppenbarligen fick teknikerna också makten över strategin och positioneringen för det då helsvenska bilföretaget. Vald position och därmed tillhörande varumärkesaktiviteter var uppenbarligen inte högt på agendan och det är idag sorgligt att se tillbaka på Saab och dess försök att vara alla till lags och raskt svinga sig mellan alla positioner. Man är körglad, säker, sportig, miljövänlig etc – allt på en gång .

Tänk om Saab hade byggt sin position runt den ledande position inom motorteknologi man en gång hade. Det hade kanske inneburit att man behållt och attraherat stark kompetens inom området, det hade kanske inneburit att man mutat in bilden av den innovativa, framåtriktade, tekniskt överlägsna bilen och det hade kanske inneburit att Audi inte kunnat skriva ”Försprång genom teknik”

Kanske hade det också inneburit att framsteg eller t o m genombrott ägt rum inom miljöteknologi då ett företag inriktat på innovativ teknik dels sannolikt ”filtrerat” alla sina aktiviteter genom sin position och dels knappast missat en av de starkaste säljbara skillnader som ett bilmärke kan ha idag.

Istället är nu Saab en bricka i ett spel där man på intet sätt egentligen ens kan trygga sin egen fortlevnad. Tänk vad vården av dett varumärke kan betyda…..

Jag säger bara Taylor of Old Bond Street. (Kolla gärna in deras websajt www.taylorofoldbondst.co.uk ). En av de bördor vi män måste leva med (i alla fall i den västländska kulturen) är dagens obligatoriska rakning. Vare sig den är komplett med alla delar av ansiktet eller lämnar mustasch, polisonger eller bockskägg därhän – så skall den göras – varje dag!

Nåväl – med utrustning från ovannämnda institution  som stammar från 1854 så blir det hela mer av en lustfylld ritual. Borste av badger (grävling), tvål gärna med doften Sandelwood eller Lavendel tillsammans med en porslinsprydd rakhyvel med plats för de mest moderna bladen gör detta till en trevlig, privat stund med några kära ting.

Jag skall besöka butiken idag för lite lagerpåfyllnad – men det går annars bra att handla på den utmärkta webshopen. Jag har introducerat ett stort antal kamrater till dessa vanor – jag skall handla en del även åt dem idag. Alltså – Try it – You´ll like it!