Novembergrått
Utan vidare utfästelser försöker jag återigen sparka igång dessa fria tankar om livet i dess olika skepnader. Frekvensen får visa sig….
Jag sitter på mitt kontor idag och funderar på den finanskris jag flera gånger tdigare kommenterat. Nu ser det ju mycket ljusare ut och s.k gröna skott skjuter upp lite här och där. Det som pågår är ju ett gigantiskt ekonomiskt experiment av aldrig skådat slag. Regeringar över hela världen stöttar på konstgjord väg, med statsstöd och rekordlåga räntenivåer, någon slags genväg över det minfält en lågkonjunktur innebär. Någon har kallat detta att det är som att ”ge narkotika till en narkoman och tro att han ska bli fri sitt beroende”.
Sanningen är att ingen idag vet var detta skall ta vägen. Vad händer när räntorna vänder (om 6 månader?) och när subsidierna avtar (om ett år?). Kommer fastighetspriser, framtidstro och konjunkturer att åter falla? Och i så fall hur fort? Och hur mycket?
Jag tror att ett gott råd är att vara förberedd på att återhämtningen blir ganska lång och att t ex räntenivåerna – när de gått upp – kan komma att behöva ligga kvar ganska länge för att brygga över de ansträngda statsfinanserna över världen. Amortera mera och låna inte mer än man klarar 6-7% ränta något år. Det kan nog bli ganska kallt även nästa år.