Genom Europa
Lite för få inlägg på denna sida har det blivit den senaste veckan – det medges gärna. Skälet till detta är dels en 50-års uppvaktning i Rom med goda vänner och sedan en resa med husbil i 4 dagar tillsammans med min far från Rom genom Toscana och Pieminte vidare uppgenom Schweiz och Tyskland för att nu slutligen övernatta i Nykobing/Falster innan morgondagens torsdag tar oss hem till det riktiga Nyköping – i Sörmland.
Förutom reflektionen att alla borde få chansen till 4 dagar tillsammans med sin far under så många timmar diskuterandes minnen, gemensamma upplevelser och reflektioner över uppkomna situationer och scenerier mm – så drabbas jag av tanken om ett Europa i stark förändring – kortsiktigt till det sämre – men långsiktigt?
Jag märker att Italien, det alltid förföriska och lite slitet eleganta Italien företer en uppgivenhet över många saker. Brottslighet och t o m laglöshet gör vanliga italienare uppgivna. En taxichaufför jag talade med menade att situtionen inte har varit sämre sedan röran efter andra världskriget. Nyheterna är fyllda av ekonomiska problem, maffian eller Comorrans senaste styrkedemonstrationer eller en politisk värld där Berlusconis regering (trots bevisliga demokratiska val) bara väcker avsmak och förakt.
I de länder jag passerat realiseras inte bara lyxvaror utan bilar, viner, klockor etc (för att inte tala om boende…) – saker som normalt aldrig ser en röd lapp kan man nu göra riktiga kap på.
I Tyskland har jag aldrig sett så få förhatliga vägbyggen på Autobahn – det kanske beror på vilka jag valt, men på 150 mil känns det signifikant. Det investeras kanske mindre….
Hursomhelst är jag säkert färgad av min bransch, min selektiva bild av verkligheten eller det umgänge jag har. Jag tror dock att när vi väl hittar fötterna (och det gör vi – det gör vi alltid) så tror jag att vi kommer att behålla ödmjukheten och tacksamheten över det vi har lite längre.
Det syns mig som om den här gången när världen nu har hickat är vi aningen räddare än vad vi brukar vara.