Joacims funderingar

Det finns en aspekt av Saab och dess nuvarande situation som sällan belysts – den om hur man hanterat (eller snarare inte hanterat) sitt varumärke. Under en period från slutet av 70-talet och ett drygt decennium framåt var Saab världsledande inom motorteknoloigi. Innovationerna stod som spön i backen med turbon och det helt unika nya tändningssystemet som särskilda fyrbåkar. Saab hade spjutspetskompetens och åtnjöt respekt i hela bilvärlden för det mod och den takt med vilken man preesenterade nyheter.

Uppenbarligen fick teknikerna också makten över strategin och positioneringen för det då helsvenska bilföretaget. Vald position och därmed tillhörande varumärkesaktiviteter var uppenbarligen inte högt på agendan och det är idag sorgligt att se tillbaka på Saab och dess försök att vara alla till lags och raskt svinga sig mellan alla positioner. Man är körglad, säker, sportig, miljövänlig etc – allt på en gång .

Tänk om Saab hade byggt sin position runt den ledande position inom motorteknologi man en gång hade. Det hade kanske inneburit att man behållt och attraherat stark kompetens inom området, det hade kanske inneburit att man mutat in bilden av den innovativa, framåtriktade, tekniskt överlägsna bilen och det hade kanske inneburit att Audi inte kunnat skriva ”Försprång genom teknik”

Kanske hade det också inneburit att framsteg eller t o m genombrott ägt rum inom miljöteknologi då ett företag inriktat på innovativ teknik dels sannolikt ”filtrerat” alla sina aktiviteter genom sin position och dels knappast missat en av de starkaste säljbara skillnader som ett bilmärke kan ha idag.

Istället är nu Saab en bricka i ett spel där man på intet sätt egentligen ens kan trygga sin egen fortlevnad. Tänk vad vården av dett varumärke kan betyda…..

Jag säger bara Taylor of Old Bond Street. (Kolla gärna in deras websajt www.taylorofoldbondst.co.uk ). En av de bördor vi män måste leva med (i alla fall i den västländska kulturen) är dagens obligatoriska rakning. Vare sig den är komplett med alla delar av ansiktet eller lämnar mustasch, polisonger eller bockskägg därhän – så skall den göras – varje dag!

Nåväl – med utrustning från ovannämnda institution  som stammar från 1854 så blir det hela mer av en lustfylld ritual. Borste av badger (grävling), tvål gärna med doften Sandelwood eller Lavendel tillsammans med en porslinsprydd rakhyvel med plats för de mest moderna bladen gör detta till en trevlig, privat stund med några kära ting.

Jag skall besöka butiken idag för lite lagerpåfyllnad – men det går annars bra att handla på den utmärkta webshopen. Jag har introducerat ett stort antal kamrater till dessa vanor – jag skall handla en del även åt dem idag. Alltså – Try it – You´ll like it!

Det går inte att undvika tanken på hur billigt allting är just nu. Och då menar jag ALLT. Bilar, lägenheter och kanske framförallt företag . Jag är i London över helgen och här reas det överallt. Det går att köpa även starka varumärken till nedsatta priser och man ser 40-50% röda lappar i alla typer av butiker.

Vill man köpa bil jsut nu är det läge för skambud. Sannolikt kan man idag köpa en begagnad bil billigare hos en bilhandlare än på Blocket från en privatrperson.

Och allt handlar om likviditet, pengar i kassan.

Jag ser runt omkring mig i min kontakt med näringslivet att likviditeten snabbt försvinner. Det handlas helt enkelt inte – vare sig av företag eller människor i gemen. Det innebär självfallet i sin tur att följdeffekterna sprider sig snabbt. Har jag inga pengar kan inte du få några pengar o s v. Därför var Riksbankens chockhöga sänkning av reporäntan en välbehövlig och överraskande injektion rakt in i människors privatekonomi, handlingsutrymme, oro och konsumtionsvilja.

Även om börsen surar som aldrig förr och den realekonomiska tsunami vi verkar vara inne i bara djupnar är jag övertygad om att när en familj där anställningen består (och det är ju fortfarande normen även om arbetslkösheten stiger med det dubbla) upptäcker att huslånet kostar hälften i ränta och priserna på kapitalvaror är låga – så kommer konsumtionen att börja. På samma sätt så kommer det att börja byggas och renoveras när byggpriserna nu snabbt dyker. Rotavdraget kommer också att hjälpa till (bra regeringen där!).

När det händer börjar det vända. Kanske kan julhandeln inte bara bli en besvikelse utan också erbjuda en tid av lite mer lugn, lite mer eftertanke och ngn sorts besinning. Jag tror det. Det vänder efter helgerna!

Lite för få inlägg på denna sida har det blivit den senaste veckan – det medges gärna. Skälet till detta är dels en 50-års uppvaktning i Rom med goda vänner och sedan en resa med husbil i 4 dagar tillsammans med min far från Rom genom Toscana och Pieminte vidare uppgenom Schweiz och Tyskland för att nu slutligen övernatta i Nykobing/Falster innan morgondagens torsdag tar oss hem till det riktiga Nyköping – i Sörmland.

 Förutom reflektionen att alla borde få chansen till 4 dagar tillsammans med sin far under så många timmar diskuterandes minnen, gemensamma upplevelser och reflektioner över uppkomna situationer och scenerier mm – så drabbas jag av tanken om ett Europa i stark förändring – kortsiktigt till det sämre – men långsiktigt?

Jag märker att Italien, det alltid förföriska och lite slitet eleganta Italien företer en uppgivenhet över många saker. Brottslighet och t o m laglöshet gör vanliga italienare uppgivna. En taxichaufför jag talade med menade att situtionen inte har varit sämre sedan röran efter andra världskriget. Nyheterna är fyllda av ekonomiska problem, maffian eller Comorrans senaste styrkedemonstrationer eller en politisk värld där Berlusconis regering (trots bevisliga demokratiska val) bara väcker avsmak och förakt.

I de länder jag passerat realiseras inte bara lyxvaror utan bilar, viner, klockor etc (för att inte tala om boende…) – saker som normalt aldrig ser en röd lapp kan man nu göra riktiga kap på.

I Tyskland har jag aldrig sett så få förhatliga vägbyggen på Autobahn – det kanske beror på vilka jag valt, men på 150 mil känns det signifikant. Det investeras kanske mindre….

Hursomhelst är jag säkert färgad av min bransch, min selektiva bild av verkligheten eller det umgänge jag har. Jag tror dock att när vi väl hittar fötterna (och det gör vi – det gör vi alltid) så tror jag att vi kommer att behålla ödmjukheten och tacksamheten över det vi har lite längre.

Det syns mig som om den här gången när världen nu har hickat är vi aningen räddare än vad vi brukar vara.  

Förtroendekrisen för bankerna blir allt mer en kris för de stora affärsbankerna, med huvudkontor i Stockholm och med ett allt större engagemang utanför Sverige. Banker där ledningen och styrelsen sitter långt från kunderna. Banker där de kortsiktiga vinsterna värderas högre än de långsiktiga relationerna.

I en bank som Sörmlands Sparbank, eller i någon av de andra drygt 60 oberoende sparbankerna, möter ledningen och styrelsen kunderna varje dag; vi har barn i samma skola, handlar maten i samma matbutik och träffas i kassakön på Systembolaget. Vi kan aldrig hålla oss undan, vi kan aldrig tiga oss igenom en krissituation och jag tror det är bra, både för oss och för våra kunder. Det gör oss mer ansvarsfulla och det gör att våra kunder vet att de kan lita på oss.

Att hålla sig undan, att inte kommunicera är också att kommunicera, i allmänhetens, kundernas och medias ögon att man har något att dölja. Så är det i Nyköping och så är det i Stockholm.

En banks största tillgång är inte pengar, utan kundernas förtroende. Det kan vara värt att tänka på nu, när bankernas förtroendekapital är ifrågasatt.

Sörmlands Sparbank har i över 175 år haft ett direkt uppdrag från människor i Södermanland. Uppdraget har handlat om två saker: Dels om att på ett ansvarsfullt sätt ta hand om deras sparande, dels om att låna ut pengar till ett husköp eller en stor affär.

Det är ett uppdrag vi tar på mycket stort allvar. Självklart känner vi också ett stort ansvar att förvalta det förtroende våra kunder har för oss, när de anförtror oss sin privatekonomi och sitt företags affärer.

Vi är helt beroende av den här bygden; människorna och företagen i de fem sörmländska kommuner där vi är verksamma. Utvecklas bygden är det bra för banken, men går det dåligt för bygden och våra kunder kan vi inte flytta vår verksamhet till någon annan del av Sverige där tillväxten är bättre. Vi finns och verkar här.

Det faktum att vi är den största banken lokalt och regionalt, gör också att vi alltid måste vara extra ödmjuka inför våra kunder, deras behov och synpunkter på oss och vår verksamhet. Det kan låta som en sliten formulering, men för oss är varje missnöjd kund ett misslyckande. Lever vi inte upp till kundens förväntningar på oss, så minskar våra möjligheter till fortsatta relationer och nya affärer.

Vår starka ställning är ett bevis på att lyckats behålla våra kunders förtroende.

4.650 miljarder kronor – smaka på det! 4..650.000.000.000 spänn! Så mycket tänker Kina satsa på infrastruktur, kraft och energi samt jorbrukssektorn de närmaste 2 åren. Kraftfullare statligt åtgärdspaket har aldrig skådats och det kommer säkert att sända chockvågor genom västekonomierna allteftersom marknaderna öppnar idag.

För några månader sedan när det fortfarande var fk (före finanskrisen) pratades det en hel del om den sk ”decoupling”-teorin dvs att världens ekonomier inte lika länge slaviskt följde den amerikanska utan att de nya tigerekonomierna i Asien tillsammans med Indien skulle kunna dra tillväxten om/när USA avmattades. Efter att USA kraschade har det varit märkbart tyst om den teorin eftersom effekterna av USA omedelbart drog med sig och påverkade så starkt.

Kan det vara så att det ändå fanns lite fog för kärnan i den teorin dvs att det finns en styrka och ett underligagnde driv i dessa ekonomier som kan överbrygga en del och bidra till att återhämtningen globalt kan påbörjas lite tidigare? Ja kanske är det så och det är ingen tvekan om att dessa länders människor törstar efter välstånd och utveckling med drivkrafter som överträffar våra. Det blir extra spännande att följa ”marknadståget” framöver – jag menar Hongkong kl 3 på morgonen, Sverige kl 9 och USA kl 4 på eftermiddagen. 40 minuter till öppning nu – jag vågar mig på en gissning att det öppnar starkt - låt oss säga +3,5 %…… 

Ja – så är nu valet avklarat och Barack Obama vann väntat kampen om Vita Huset. Sättet han vann på kommer analyseras i detalj av tusentals analytiker och bedömare och kampanjmetoder mm kommer med all sannolikhet att bilda skola för decennier framåt. Obama har genomfört detta med lysande strategier och omgett sig med duktiga rådgivare – men nog är det hans egen lyskraft, lugn och starka pedagogik som nått fram till det Amerikanska folket och till världen.

Sällan om någonsin har så mycket förhoppningar varit knuten till en enda person. Som han sa själv; Två krig, en planet och ekonomisk kris är kraftfulla utmaningar. Hur skall han kunna motsvara förväntningarna när bordet knappast ens är i närheten av att vara dukat – tvärtom det är snarare avdukat och sönderslaget.

Jag hoppas att de personliga kvaliteter han demonstrerat under kampanjen fortsätter att inspirera och ge energi åt de närmast runt honom, åt folket och åt dessutom runt om i världen. Jag tror stenhårt på människors kraft att anpassa sig, lyfta sig, ta i och göra något åt sin situation – när man måste. Mänsklighetens historia är fylld av sådana extraordinära insatser och händelser för att skapa välstånd och trygghet åt oss. 

Så fortsätt tala, inspirera och engagera Obama -som du själv säger – Yes We Can!

Idag vaknade jag fylld av energi och glädje över alla de rätta sakerna. Över att jag och mina närmaste är friska, över att ha förmånen att växa upp och leva i vårt härliga land, över att trivas med arbete och ha en givande fritid. Och inte minst att ha en brokig, underbar skara vänner. När jag låg kvar en stund och sträckte på mig slog det mig att jag drömt en dröm om vänskap baserat på ett avsnitt av en TV-serie som jag ser på DVD – Boston Leagals. I denna galna serie som är en fantastisk blandning av komedi och drama finns en genomgående, konsekvent genomförd kärleksfull skildring över vänskapen mellan två män – Alan Shore och Denny Crane.  Det är ett lyckopiller att se ett avsnitt av denna serie – vips så är finanskriser och lågkonjunkturer borta för en stund. Rekommenderas varmt!

Med en osvikligt ärlig framtoning och stasmannamässig debatteknik står nu bara valdagen mellan Barack Obamas möjlighet att USA:s första färgade president.

Detta utan att ha fört en hatkampanj, utan att fört en kampanj med lättköpta poäng, utan ett demagogiskt köpande av lätta poänger. Snarare har han engagerat fler än någonsin för demokrati och för förändring. Från ett svenskt perspektiv ser vi ofta glättade korta glimtar av kampanjerna som ger intrycket att det inte förs en djup diskussion om de viktiga, svåra frågorna.  Men egentligen har ingen av kandidaterna duckat för dessa – tvärtom; många avdebatterna har varit osedvanligt sakliga, informativa och gett besked om var kandidaterna står.

Barack Obamas köpta 30-minutersinslag som giclk över hela USA i helgen var upplagd så att Obama mötte väljare som fick uttrycka sin oror och de problem de såg – sedan beskrev Obama vad han vill göra åt detta.

Är då Barack Obama för oerfaren? Njae – jag tycker att han visat att han har helt nya lösningar på gamla problem och att han har rådgivare runt sig (erfarna sådana?) som bistår honom på ett förträffligt sett. Vilket program de nu går till val på spelar egentligen inte så stor roll. Verkligheten kommer i spåren av finansiell kris och fullt blommande lågkonjunktur, att se helt annorlunda ut i januari när tillträdet skall ske.  Och kanske, kanske är det just precis nya lösningar på gamla problem som USA och världen nu behöver….

Vill du läsa mer och mer initierat om detta – följ länken till Olle Wästberg här vid sidan.